I kväll efter jobbet följde jag med Jane för att kolla in hennes nya häst. Vilken skönhet! Så underbart söt och LUGN! Jag har alltid haft för mig att fullblod är nervösa och mest står och trippar på tårna och är helt stirriga men inte då.

Mörk, mörk brun med lite ljusare partier här och där. Inte så värst stor, hittar inget annat ord än lagom. Som den ickeexpert jag är på hästar får ni nöja er med min beskrivning. Eventuellt skulle någon som kan det här mysteriet med hästar prata om vinklar, höjer, huvud eller vad det nu kan vara som man kan svänga sig med men eftersom jag inte kan ett skit om det så säger jag bara igen: Jane - enligt mig har du en kanonhäst och jag är bara glad att du köpte "fel" häst! Har jag inte alltid sagt att du inte ska lyssna på mig? Tusen tack för att jag fick följa med dig. Det var jättekul och jag följer gärna med igen om jag får!

Kanske ska nämna vad hästen heter? Hon heter som finnamn "Watching Nikita", till vardags verkar det vara Nikie eller Nikita.

Nu är jag tyvärr lika bra på att fota som jag är på det här med hästar men håll till godo men de korten som det gick att se på vad det föreställer...

Jenny har gjort en anteckningsbok till mig som jag bara måste få visa upp och skryta över!

Hon är med i en pysselklubb och denna gång var det dags att dekorera anteckningsböcker. Dom får förslag på vad dom kan göra men Jenny brukar göra sina egna designer.

Visst blir man stolt som mamma? Det blir jag i allafall! Tack Jenny!

Emelie var ledig i går och passade på att ta med kameran ut i solen. Vänlig som hon är skickade hon bilderna till mig när jag var på jobbet för att jag skulle bli riktigt avundsjuk och det lyckades hon ju med...

Nu har vi laddat för stormen som ska komma i natt. Batterierna är laddade både i alla mobiler och ficklampor. Vatten är upphällt i flaskor och "campingdunken". Stearinljus finns hemma och bilarna är flyttade för minsta risk att få träd över sig. Nu är det bara att vänta in ovädret...

Ikväll var det föräldramöte på skolan med en föreläsning. Engagerade föräldrar som vi är åkte jag och Sari dit. Vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss men vi blev inte besvikna!

Tyrone Andersson och Pernilla Björnberg från Nätverkscentrum kom och pratade om "Konsten att överleva som förälder ur det komiska perspektivet" och "Befriande fakta - hur barn har det". På ett väldigt lättsamt och roligt sätt tog dom upp väldigt allvarliga saker. Bland annat att vi inte vågar vara föräldrar, inte vågar lita på att vi kan vara föräldrar utan vare sig pedagogiska utbildningar eller universitetspoäng. Vi lägger istället en massa pekpinnar och dåliga samveten på oss.

Hur många av oss har inte tänkt - mitt/mina barn får inte tillräkligt av min tid - jag jobbar för mycket - jag räcker inte till. Det fortsätter och fortsätter. I stället ska vi tänka - jag är en bra förälder, mitt barn har tak över huvudet, mat, kläder, leksaker, skola m.m Vi måste börja våga vara föräldrar.

Allt var inte bättre förut, för hundra år sedan var det inte ovanligt med syskonkullar på 8 barn, båda föräldrarna jobbade bra mycket mer än 8 timmar per dag. Inga lediga helger, inga semestrar osv. Hur mycket tid fick varje barn då? Våra barn har det väldigt bra och vi behöver inte ha dåligt samvete!

Om ni får chans att lyssna på den här föreläsningen så rekommenderar jag den varmt! Skrattade så att tårarna rann!! Tack Tyrone och Pernilla!

Hittade den här bilden på Cola som Jenny tagit och kunde inte låta bli att lägga ut den. Cola ligger i hennes säng och har tydligen blivit väckt...

Jag började ju äta enligt GI-metoden 1 januari och det gick jättebra i början tills huvudvärken slog till. Jag var i och försig beredd på det men det gjorde det inte roligare. Då började jag fuska lite och huvudvärken försvann.

Nu i måndags tog jag nya tag igen när jag började jobba. Det blir lite lättare när man är två om samma grej. Det var ju jag och min chef som bestämde detta. Har varit jätteduktig sedan i måndags och gissa - Japp, idag är huvudvärker här igen... Men nu ger jag mig inte, förra gången gick det över efter tre dagar och det hoppas jag att det gör nu med! Bara att bita ihop! Har faktiskt tagit 0,5 kg sedan i måndags vilket jag tycker gör det hela mycket lättare!

Idag var vi nere på My Dog i Göteborg. Dock inte för att ställa ut Cola den här gången utan för att heja fram svägerskans berner sennen Cognac. I går blev han 3:a i kvaliten och idag åkte han på en 2:a... Underliga äro utställningarnas svängningar... Passade även på att få gosa lite med nyaste medlemmen i släkten, lilla Frida! Vilken härlig unge!

En glad nyhet däremot är att Colas syster, Ida, har fått fem valpar. Alla hanar och både valpar och Ida mår tydligen förträffligt! Grattis både till Ida, Jan-Inge och Isa. Är du nyfiken så surfa gärna in på deras hemsida: www.riverdeeps.com