På grund av vårdgarantin har jag varit i Halmstad idag för att kolla upp mina fötter. Har några onödigt ömma knölar, hallux vallux kallades det visst. Åkte sammanlagt 46 mil för en fotundersökning... Nu känns det trots det inte som att resan var i onödan. Inom tre månader får jag göra resan igen och då för att operera högerfoten. Om det blir lyckat så tar dom vänsterfoten lite senare...

Håller nu tummarna så att jag kan gå i mjuka sköna skor utan att få ont efter 10 minuter...

Nu känns det faktiskt som att min hästrädsla har släppt, om inte helt så nästan i alla fall! Sedan sist så har jag gett Robban mat i boxen en gång samt i går gav jag både Robban och Fran sin mat helt utan problem. Får inte ens hjärtklappning så jag är mäkta stolt över mig själv.

Det kunde man inte tro i somras när Emelie fick hem hästarna. Så fort som närmade sig trädgården så var det jag som sprang och ställde mig på andra sidan staketet... Dom tiderna är förbi nu!!!

I kväll har jag borstat min första häst och överlevt! Naturligtvis var det Emelies snälla Robban. Han har hur snäll och go som helts!

Får erkänna att Emelies och Robbans träning gett önskad effekt. Kan ärligt säga att jag är inte alls rädd för hennes hästar längre! (okej då, men bara lite för Fran...)

Känner mig oövervinnerlig, stolt och modig i kväll!