Idag kom min goa systerson Felix hit på lite minisemester tills på fredag. Han och Jenny tog cyklarna nästan direkt och cyklade till min lika goa granne Emelie. Nu tror jag nog att det var hennes hästar Robban och Fran som drog mest men vad vet jag? Nyfiken som jag är åkte jag också dit. Nej - jag cyklade inte utan tog bilen... Men kameran fick jag med mig i alla fall och här kommer lite kort.

Ska försöka få in dom med text under som Ann-Louise försökt lära mig men vet inte om det funkar... Nix, gick visst inte så jag får skriva en liten beskrivning över så får jag gå i bloggskola hos A-L lite senare...

Först kommer två kort på Jenny och Emelies hundar, Inka (dalmatiner) och Leo (labbe), sedan ett på Emelie och Felix följt av Fran och Robban. Det är inte alla som kan skryta med en sådan utsikt från verandan som Emelie och Christian kan. De ser rätt in i stallet. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle komma ett stall i trädgården när jag bodde i det huset.

I rättvisans namn måste jag nog lägga ut en bild där Cola inte ser ut vare sig som en hyenahybrid eller råtta. Kortet är taget på Granngården i Trollhättan när dom hade en fotograf där för ca 1 år sedan.

Den 19 juni fick släkten en ny medlem i och med att Frida föddes! En helt underbar liten tjej. Har varit och kikat (och klämt) på henne två gånger redan tack vare att Jenny skulle upp på lägret. Fick ju passa på båda resorna. Tyvärr bor vi ju lite långt ifrån varandra. Vi passade även på att ta en kusinbild från den sidan släkten. GRATTIS CARINA OCH HENRIK!

På bilderna ser du i tur och ordning (hoppas jag): min svägerska Carina, tillika Fridas mamma. Carina har även en riktig toppenhemsida som hon jobbat mycket med. Där hittar du en massa intressant om hennes liv med hundar i allmänhet och Berner Sennen i synnerhet. Dom, hon och svågern Henrik, har även byggt hus och det har man kunnat följa på deras hemsida. Länk hittar du under mina länkar. (Wiviken)

På nästa bild ser du min nertrimmade råtta. Jo, jag lovar, på stamtavlan står det faktiskt Cairnterrier!

Sedan ser du Jenny och Frida och på sista bilden är det kusinerna Jenny, Johanna, med Frida i knät, Linus och Fridas "storebror" Cognac sittande längst fram.

Ser att bilderna bytt plats men läs upp och ner så blir det nog någorlunda rätt...

Här kommer några av de bilder Jenny tog på lägret:

Cola helt slut redan första dagen. Sedan gick det bättre och han kände sig tuffare...

Nu har vi äntligen fått hem lägerdeltagarna! Det visade sig att allt hade bara blivit bättre och bättre. Det var inte alls så lockande att lämna allt nu och åka hem. Eventuellt blir det en vecka nästa sommar också... Det kändes jättebra att få krama om Jenny igen och tänkte väl lite naivt att Cola skulle tycka det var lika roligt att få hälsa på mig som på husse men ack vad jag bedrog mig!

Har märkt dom tendenserna när han var mindre och jag varit borta från honom. När man kommer hem så skall man straffas och det gör han genom att helt ignorera mig. Ibland har det kunnat ta upp till en halvtimme innan han inte kunnat hålla sig och visat att man finns och att han är glad för det. Den här gången tog det ända tills vi kom hem efter flera timmar! Det har inget att göra med att han haft varesig tråkigt eller så utan verkar enbart bero på att jag inte varit där han varit. Det är bara mig i familjen han håller på så med.

Han och Jenny har haft en kanonvecka och Jenny visar mig dagligen nya saker dom lärt sig. Hon ska få lära mig också. Kan nämna några saker som jag kommer på just nu. Cola har lärt sig rulla, sök med figurant är jätteskoj och dom har börjat träna freestyleslalom mellan benen. Jenny har lovat fler visningar! Återkommer med rapport.

Nu har Jenny helt släppt sin hemlängtan! Hon är även glad över att jag inte åkte och hämtade henne. Tänk att mamma äntligen fått rätt ;o)

Det som jag tror vände på steken var en kombination av att hon började lita på sig själv, märkte att hon faktiskt fixade det. I och med det plus att tiden gjorde sitt så lugnade även Cola ner sig samt att ju längre veckan gått har dom börjat träna fler grejer som Cola både kan och gillar. Olika spår och sökövningar samt naturligtvis favoriten agility. En liten detalj kan också vara att dom fick möjlighet att åka in till en affär så att det kunde införskaffas lite KORV! Torra levergodisar är inte så stor morot för Cola.

Snart är det slut på lägerveckan och båda mina globetrotters kommer hem. Ska bli jättehärligt. Här om kvällen var kompisen Sari hemma och vad som tog åt oss vet jag inte men vi satt ute i snålblåsten hela kvällen och tjatade i stället för att gå in. Vad gör man inte för att inbilla sig att det ÄR sommar? Frös som en gris när jag kom in men medans vi satt där var det ingen fara. Härligt att få sitta och tjata bort några timmar efter en ganska ensam vecka.

I går kom även gubben hem fast jag var hemma och fast jag inte gått och lagt mig. Hela veckan har vi gått om varandra men igår kunde vi till och med laga mat och äta tillsammans. Man lär sig med åren att ta tillvara på dom små guldkornen i vardagen. Vi fick även besök av våra trevliga grannar. Båda har semester och gubben är ledig idag så det kom till och med fram några öl. Själv höll jag mig till treo och vatten. Skallebank och upp tidigt för jobb så jag lämnade sällskapet och gick och la mig.

Det verkar som att dottern har det lite bättre på lägret! Visst är det lite tårar ibland fortfarande när vi skall säga hej då men innan dess så låter hon ibland riktigt glad över att Cola inte längre hela tiden är sämst på allt... Idag hade han till och med varit bäst på tandvisningen när dom tränade handling och juniorhandling! Utställningsvanan kan visst komma till nytta i de mest oväntade situationer.

Dom hade även tränat sök med figurant och det fixade han också så pass bra att Jenny skulle be om ett lite svårare sök nästa gång. Spår av olika slag kör vi ganska ofta här hemma och det tycker han är jättekul. Mest kör vi viltspår här hemma med målet att han ska kunna bli en liten champinjon. Det var sagt att dom även skulle köra det på lägret men dom hade inte fått tag i varesig blod eller rådjursklöv, så tyvärr får han inte chans att glänsa med det...

Jag och gubben löser av varandra här hemma den här veckan. När jag är på väg hem från jobbet åker han och han kommer hem när jag somnat så jag är helt solo hela kvällarna och det börjar bli TRÅKIGT! Så som jag längtat efter det... Man är visst aldrig nöjd ;o) Snart lördag så att jag får hem båda mina lägerdeltagare!

Dottern hörde allt av sig sent igår kväll på den insmugglade mobilen och var ledsen. Små problem kan bli väldigt stora när man är 12 år och ensam ansvarig för familjens spralliga vovve! Efter en stunds prat så verkade det allt lugna ner sig men idag var det dags igen.

Cola är inte, och kommer kanske aldrig bli, bäst på allt. Han är älskar människor och tikar och då kan det ibland bli svårt med kontakten, lydnaden och träningen. (Vilket han också älskar när han fått chans att kolla in läget och lugna ner sig lite...) Sedan underlättar det inte heller att man "bara" fick ha med sig torrt godis. Bortskämd som han är brukar det vara korv och köttbullar som gäller vid lite vanskligare träningspass. Dit måste nog, i Colas fall i allafall, räknas träning med massor av nya hundar och människor. Då står inte torra levergodisar överst på agendan vilket Jenny fått lägga märke till. Det är trots allt 60 nya hundkompisar och lika många mattar/hussar samt ledare att bekanta sig med...

Just nu känner jag mig också lite låg och kan bara hoppas att Jenny får tillbaks sitt självförtroende och modet att lita på sig själv igen. Hade jag för en enda sekund känt någon tvekan om att hon skulle fixa det hade jag naturligtvis inte släppt iväg dom. Hon är fullt kapabel att ta hand om både sig själv och Cola men samtidigt kan jag förstå henne lite också. Är man 12 år, yngst och inte känner någon innan så är det lätt att den minsta småsak blir förstorad. Det blir också lätt att se alla brister ens egen hund har och missa alla brister som jag är säker på att dom andra hundarna har också i olika grad. Jag vägrar tro att det på ett ungdomsläger endast finns elitekipage!

Väntar spänt på kvällens samtal och stundens problem. Hittills har vi klarat av:

• Natten - kommer han att kunna låta Molly vara ifred så att dom får sova? Japp, det var inga problem, han la sig hos Jenny i sängen och somnade.
• Inget bajsande på kvällen - även detta hade han överlevt och tog med ro.
• Glömd vattenflaska i bilen - det fanns andra som inte hade en förälder med huvudet under armen så även vattnet ordnade sig.
• Han är sämst - om det nu är sant så är det bara att gilla läget tyvärr. Det kommer säkert träningar när även han får utmärka sig. Spår till exempel.
• Hittar inte telefonkiosken - tur att vi smugglade med mobilen då. Batterit klarar nog några dagar till och sedan hittar du säkert automaten.

Stå på dig Jenny och våga lita på dig själv och ditt omdöme. Jag och pappa litar på dig till 110 %! Älskar dig och saknar dig!